23 augusti 2012

Kärlek är för evigt

Knappt 6 år i ditt och mitt liv, knappt 6 månader sedan du lämnade livet med oss. Matte trodde självklart aldrig du skulle leva för evigt, men du hade gärna fått finnas i livet lite längre. Det finns ingen som du, kommer aldrig att finnas, matte saknar dig och kommer aldrig att älska någon så mycket igen. Dock så kommer jag att minnas dig som du var så länge jag lever och på så sätt så kommer du att leva så länge som jag finns. Tänk att din matte faktiskt kan tänka så. Jag skriver det här för att jag har så svårt med din bortgång och för att jag älskade dig och Loke så väldigt mycket. Jag kommer alltid att känna så.

När jag tänker tillbaka på stunderna som vi haft tillsammans så är jag evigt tacksam. Vi tvåbenta borde leva efter devisen "dag för dag" mycket mer än vi faktiskt gör. På så sätt missar man aldrig ett litet guldkorn som även det kan vara en källa till stor glädje. Glädje är kärlek och äkta kärlek är för evigt.

När du Azlan försvann, gick solen ned och himlen blev mörk, de blev så mörkt inuti både matte och husse. Varje gång din matte såg bilder på somali, särskilt sorrel , blå, kanske även silver, så grät hon. Mycket.

Matte och husse ville väldigt gärna åter känna den där samvaron med en fyrbent vän. Så vi sökte. Vi sökte inte efter någon som du, inte heller någon som Loke. Men vi ville lära känna någon som hade något speciellt, ett beteende som gemensamt med ditt och Lokes är att vara nyfiket, socialt och ha en vilja till tillgivenhet. Där det fanns päls, själ och hjärta att välja just oss som husse och matte och att starta upp något nytt tillsammans. Vi fann genom mattes sökande och lite tur inte bara en, utan två sådana fyrbenta vänner, dessutom syskon, hane och hona. Tyzon och Zoe är fantastiska, underbara och till sådan glädje för oss varje dag. De är inte som du Azlan, inte som
Loke. Men de är väldigt lätta att älska. Som du och Loke. Tack för att ni finns i mitt hjärta för evigt!








07 juni 2012

Hälsning från matte (igen)

Väljer att lägga upp en av de sista bilderna jag tog på dig (såklart).

Nu är snön borta, gräset är grönt och fåglarna sjunger.

Det som fattas är du gubben.

Jag har uttryckt det så många gånger. Hur jag sett fram emot den här tiden. När våren kom. När gräset grott och solen börjat locka. Då visste du, då var det dags.

Du fick inte chansen att se våren komma. Vi, på bilden, vi var ute precis då när snön just börjat smälta. Dagen därpå fanns du inte mera. Det är obeskrivligt för mig gubben, min älskade vän. Jag har så mycket nytt för dig att berätta men rösten min den stockar sig i min hals. Jag ska berätta mer snart älskade. Men just nu. Matte saknar dig!

28 april 2012

Älskade Azlan


Idag fick jag ett samtal från veterinären som jag lämnade in dig hos. Hon sa att du dött av en cirkulatorisk kollaps, vilket i sig inte säger så mycket. Som sjukvårdsutbildad så vet jag att det kan ha flera orsaker. Men troligt var att du dog av en blodpropp eller att ditt hjärta plötsligt stannade. Ingen av oss hade kunnat förutse detta. Du var en stark, frisk och robust katt. Även om matte oroade sig för dig efter Lokes bortgång och din mammas död så visade du dig vara en riktig friskus. Det är så svårt att acceptera att du inte finns längre. Även om din matte dag för dag tar sig fram i livet så är du så oerhört saknad. Matte skulle önska att det fanns mera tid för oss att tillsammans uppleva saker. Kattsaker. Min älskade vän, du slapp lida och du skall veta att din matte och husse alltid kommer att älska dig och aldrig glömma dig. Dina efterträdare som snart kommer att förgylla vårt liv är skaffade för vårt behov av katt, men det kan du ta åt dig av för du var världens underbaraste katt. 

Din matte. Azlans matte.

12 april 2012

Hälsning från matte

Jag saknar dig så ofantligt mycket och jag kommer alltid att älska dig!

02 mars 2012

Till minne av en älskad vän

Det är så tomt i huset utan dig. När jag ser mig om blir jag genast påmind om att du inte finns här. Det känns så overkligt att du inte ligger på pläden i soffan, i ditt älskade klösträd, på sängen. Matskålen i köket står tom. Du sitter inte i köksfönstret som du brukar. Du kommer inte springande in genom dörröppningen till vardagsrummet med din lilla hälsning (mrro) fram till mig där jag sitter i soffan. Du kommer inte upp och gosar, gnider ditt ansikte mot bordet och jag får aldrig mer klappa din mjuka fina päls och pussa din panna medan du spinner högt. Peta in mitt finger i din tramdyna då du spärrar ut dina tår. Du finns inte mera och det gör väldigt ont i matte.

Snart skulle du fylla sex år. Våren är på väg och du skulle ha fått smaka det första spirande vårgräset utomhus, kliva runt på tomten och spana på fåglar, leka med pinnar och strån som din matte tar fram åt dig. Matte kommer att tänka på dig när våren är här, hur mycket du skulle leva upp igen. Du älskade ju att vara ute. När man tog fram din sele jamade du. Ja du jamade förstås innan också. Då du ville gå ut.

Du har givit matte så mycket kärlek Azlan. Du har visat matte vad villkorslös kärlek är. Matte älskade dig jättemycket. I vår värld var du mitt allt. Jag längtade efter att komma hem till dig efter jobbet. Tänkte på dig när du hade varit ensam länge om dagen och vad du hittat på. Du klarade fint av att vara för dig själv, när Loke gick bort så klarade vi av vardagen tillsammans. Du hjälpte mig jättemycket då gubben. Sedan fann du dig så väl tillrätta när husse, du och jag återförenades och vi sedermera flyttade till det här huset. Vi skulle ha haft mera tid tillsammans Azlan. Vem hade kunnat ana att vi inte fick detta. Ingen. Det gick ju inte att förbereda sig på alls. Och nu är du bara borta.

När du dog så fanns jag här. Du var i vårt sovrum och matte lyfte upp dig just när du drog ditt sista andetag. Jag tror att du då redan var borta, men det tröstar mig lite att tänka på att jag fanns där. Du slapp lida, du mådde precis som vanligt innan. Jag är glad att jag fanns bredvid dig. Du slapp ju vara ensam och du var trygg i ditt hem när du gick bort.

Du slapp åka bil och jama samtidigt. När jag körde in dig till sjukhuset slapp du vara rädd och arg i bilen. Du hatade verkligen att åka bil. Jag ler lite åt resorna när jag tänker på det. Alltid när vi kommit fram var du precis som vanligt. Precis som om du aldrig suttit i bilen. Ett under att matte kunde köra så som du gapade.

Du har fått vara med om en hel del gubben. Du har åkt bil, buss, pendeltåg och flygplan. Fått besöka mattes föräldrar i Båstad. Se havet. Fått en kompis. Förlorat kompisen. Du har fått vara ute i sele mycket. Du har rymt ett flertal gånger och fullständigt skrämt slag på matte, husse och grannar. Vi har jagat dig och du njöt av varje sekund då, trots att du måste ha varit rätt uppstressad samtidigt. Du sprang som en gepard, hoppade som en gasell. Du var i ditt esse riktigt. När man bar hem dig var du på något sätt också glad att komma tillbaka in i tryggheten. Du var inte modig, snarare försiktig, men du var impulsiv i din lilla kattsjäl och nyfiken på allt. Skulle alltid vara med och undersöka vad tvåbeningarna hittade på. Du var genomsnäll och aldrig aggressiv. Bet eller rev aldrig ens när man höll fast dig. Den enda gång du bitit en människa var då du var 3 veckor och bet husse i tummen när vi var på besök. En gång välte du en högtalare i Årsta. Samt råkade ha ner en lampa från hallbordet. Annars har du aldrig haft sönder något. Du som gillade att vara högt upp och ha överblick. Sitta och titta på matte länge. Du var envis och enträgen, men sällan besvärlig, aldrig störande. Renlig och så duktig med dina bestyr. Min älskade katt.

Kvällen innan du dog låg matte och läste en bok. Du kom upp i sängen som du brukade, la dig som en korv mot mattes kropp och trampade i täcket. Spann när jag klappade dig. Satte en tass i boken. Lade dig tillrätta och somnade. Så vill jag minnas dig gubben. Så nära.





01 mars 2012

Azlan bloggar inte längre

Igår mådde han hur fint som helst. Imorse innan husse gick till jobbet likaså. Men nu kan han inte blogga mera. Azlan gick bort strax efter klockan 8 imorse.

Du väckte mig genom att hoppa/ramla ned från sängbordet och så säga några sista ljud. (Något gutturalt, morrande.) När jag vaknade och tittade ner låg du på golvet bredvid sängen, helt stilla. Jag fick inte liv i dig fast jag försökte.

Du kunde väl ändå ha väntat lite gubben? Hoppas att du inte led. Du var hos matte, i sängen. Minns hur du var hos oss i sängen och spann tidigare under morgonen.

Min älskade Azlan, vår finaste Azlan.

Azlan var mattes och husses bästa vän. En underbart snäll och go katt, tillgiven på sina villkor, självklart egen som alla katter, speciell. Tårarna vill inte sluta rinna. Kommer aldrig glömma dig Azlan, men just nu är det så förbannat tomt i hjärtat, kom tillbaka! På bilden nedan har du lämnat livet med oss, du hade ett bra liv här, men alltför kort. Kan inte sluta gråta gubben.


29 februari 2012

Skottdag?

Skottdagen, vad är det? Jag har inte hört några skott. Däremot är vår i luften, snön har nästan smält bort och jag har varit ute med matte!
Tassar från Azlan.